Inför 2026 planerar vi att göra en fotoresa till Alaska med fokus på fåglar. Huvudresan kommer att gå till Barrow i norra Alaska och sedan kommer vi att göra en förlängningsresa till ön St Paul i Berings sund för att fotografera de exotiska alkor som finns där.

BARROW
Att få blicka ut över tundran i norra Alaska är en unik natur- och fågelupplevelse här har vi otroliga möjligheter att fotografera högarktiska fågelarter. Från Anchorage flyger vi över hela Alaska upp till Nordamerikas nordligaste udde vid Barrow. Vi ser enorma ytor med vildmarker under flygningen och passerar Denali, Nordamerikas högsta berg. Innan inflygningen mot North slope som tundraområdet i norra Alaska kallas passerar vi bergskedjan Brooks range som sträcker sig genom norra Alaska. När vi flyger över tundraområdet ser vi myriader av sjöar i det flacka tundralandskapet. Vi anländer till Barrow, beläget precis vid havet, med packisen tätt inpå knuten.

Vädret i Barrow är oförutsägbart, vi kan förvänta oss en temperatur på några plusgrader. Midnattssol råder när vi är där. Är det bra väder så är vi aktiva mellan klockan 21 och 07, då det råder mycket bra ljusförhållanden. Vid dessa tillfällen när solen står lågt över horisonten så är ljuset makalöst mitt i natten. Det är såklart det vi strävar efter och gör allt för att utnyttja. Är det mulet väder så kommer vi att vara aktiva morgon och kväll, och kan då sova några timmar mitt i natten.

En av Barrow stora begivenheter är glasögonejder. Denna kommer vi ägna åtskilligt med tid för att fotografera. I samma tundragölar som vi träffar på glasögonejder så finns praktejder och alförrädare, och även vanlig ejder som är något annorlunda tecknad jämfört med i Europa. De blöta tundragölarna bjuder på mycket goda förutsättningar att se och fotografera brednäbbad simsnäppa. Denna färggranna och karismatiska art där honan stoltserar med de starkaste färgerna hör till några av områdets allra vackraste fågelarter. Honans starka färger beror på omvänd könsdimorfism, vilket innebär att hanen står för ruvningen, och därför har något dovare färgtoner. Detsamma gäller för övrigt den mindre släktingen smalnäbbad simsnäppa som vi också finner i de grunda insektsrika vattnen runt Barrow. En annan vanlig och typisk fågelart vi påträffar talrikt runt Barrow är tuvsnäppan. Denna art har en fantastiskt vacker spelflykt där den utstöter ett bubblande ugglelikt läte. Tuvsnäppan är en mycket speciell och annorlunda vadare med nästan överdrivet utvecklad bröstmuskulatur. Den kommer dock väl till pass när den ska flyga den enormt långa vägen till vinterkvarteren i centrala Sydamerika. I de blöta tundragölarna hittar vi också den större beckasinsnäppan. Spritt i landskapet finner vi de två amerikanska småvadararterna sandsnäppa och tundrasnäppa, båda är talrika runt Barrow. På tuvor finner vi den vackert tecknade amerikanska tundrapiparen, liksom kärrsnäppor. Andra som vi kan fotografera är stillahavslom, tundrasvan, alfågel, stjärtand, bläsgås, prutgås och flikstrandpipare. I luften ses bredstjärtade labbar, vanlig labb och ibland även fjällabb. En av Barrows verkliga fågelattraktioner är fjällugglan. Denna art häckar årligen på tundran runt Barrow, och vi har goda chanser att få se denna arktiska stolthet. Ett antal andra fågelarter är möjliga att se i Barrow i juni. Dit hör exempelvis vitnäbbad islom, vitnackad svärta, dvärgsnäppa, rödhalsad snäppa, gulbröstad snäppa, vitgumpsnäppa, prärielöpare, vegatrut, tärnmås och rosenmås. Vi kommer att ägna tid åt att fotografera de tillgängliga arter som finns med ambitionen att få möjligheter att möta dem i med bra förutsättningar i vackert ljus.

GLASÖGONEJDER
Glasögonejder tillhör släktet ejdrar och förekommer kring Berings Sund. Glasögonejdern är med sin längd av 52 till 57 centimeter lite kortare än den vanliga ejdern. Hanen har ett typiskt utseende med sin svarta kropp, sin vita rygg och det gulgröna huvudet. Runt ögonen sitter stora vita fläckar som gett fågeln dess namn. Honan är brunaktig, men genom dess storlek, kroppsbyggnad och teckningar runt ögonen kan man lätt skilja den från andra änder. Glasögonejdern häckar i små sjöar och andra vattendrag på tundran i Alaska och nordöstra Sibirien. Den är en flyttfågel och länge var dess övervintringsområden okända. Men med hjälp av radiosändarförsedda individer avslöjades det att hela världspopulationen övervintrar i ett litet område mitt i Berings Sund i råkar bland driv- och packis, mellan öarna St. Lawrence Island och St. Matthews Island.

ST PAUL
St Paul är en ö belägen i Berings sund, tre och halv timmas flygning från Anchorage. När vi anländer till St Paul så kommer vi omedelbart inkvartera oss i våra rum, vi kommer nämligen att bo på flygplatsen som är den enda övernattningsmöjligheten för besökare. Från flygplatsen kommer vi att göra utfärder på den spektakulära ön för att se och fotografera alla de fåglar som häckar på fågelbergen. Vi kommer även att göra en del vandringar längs stupen och över gräsmarkerna.
Öns isolerade läge ute i havet mellan två stora kontinenter har gjort den till en mycket attraktiv plats för häckande havsfåglar. Här finns några av de mest iögonenfallande och svårsedda arterna i amerikanska arktis. Öns branta klippstup utgör viktiga häckningsplatser för en rad mycket spektakulära alkfåglar. Hit hör tofslunne, hornlunne, papegojalka, tofsalka och dvärgalka. Även gravalkan kan ses i vattnen runt ön men häckar inte här. Till öns häckfågelfauna hör också den näpna beringsmåsen samt beringskarv. Den grånackade alpfinken är en jättestor släkting till vår rosenfink. Klippsnäppan förekommer på St Paul med endemisk underart. Det är öns i särklass vanligaste vadare och vi kommer att träffa på den lite varstans. Fjällräv på ön och möjligheterna att träffa på den i sin bruna sommarpäls är goda. På en del av stränderna finns också flera strandområden där vi kan se nordlig pälssäl. Ön har också en domesticerad population av caribou, den nordamerikanska vildrenen.